Potta

Potträningsdagbok – Dag 1 utvärdering


Puh! Dags att andas ut efter första dagen på potträningen. För nog tar det på krafterna att oavbrutet hålla koll på ett barn. Och att lyckas hitta en balans mellan närvaro och övervakning. Någonstans mellan att missa kissarna och att bevaka barnet så till den grad att det känner sig pressat. Jag har lyckats med hela spektrat idag.

Först missade jag varenda jäkla kiss. Jag tyckte att jag tittade på barnet precis hela tiden men såg inte alls när han kissade. Under förmiddagen torkade jag fem stora pölar, varav jag lyckades sätta mig i en av dem. Jag såg inte när barnet kissade och inte heller att hen kissat. Så pölen som jag inte visste fanns sögs effektivt upp av mina byxor när jag satte mig på golvet. Sån jäkla bra start va?

Senare på dagen höll jag allt mer koll. Jag bevakade med hököga och så fort barnet började kissa så satte jag hen på pottan och berättade att ”där i pottan ska kisset vara” med hurtig glad röst. Barnet blev allt mer irriterat över mitt propsande och började protestera mot att sitta på pottan. Vi hamnade i en ond cirkel av att barnet kissade några droppar på golvet, jag lyfte det till pottan, hen kämpade sig därifrån, några minuter senare kissades det lite till på golvet, och så vidare.

Potta

Jag rannsakade mig själv. När vi pottränade vår äldsta mötte vi total pottvägran på tredje dagen. Något som senare löste sig av att vi backade totalt med uppmanandet. Vi gick då helt över till att bara påminna om pottan men göra det tydligt att det var barnet som beslutade när hen ville sätta sig och göra sina behov. Vi sa saker som ”du vet var pottan är om du behöver kissa”, ”om du är kissnödig så kan du säga till mig om du behöv hjälp” och ”där är pottan om du behöver den”.

Jag beslutade mig då i eftermiddags för att backa och sluta pressa till att sitta på pottan. Varje gång barnet kissade på golvet så sa jag ”oj! Nu kom kiss på golvet. Kisset ska vara i pottan. Där är pottan om du vill kissa mer”. Pottan hade jag alltid på armslängds avstånd från oss och jag pekade på den när jag nämnde den.

Barnet började att stanna upp när det kom kiss och utbrista ”bajs!”. Och jag fortsatte som jag beskrev ovan. Några tillfällen satte jag hen på pottan men möttes av totalt motstånd. Så plötsligt så stannade barnet upp och vi följde vår procedur som innan men denna gång så började hen skynda sig bort till pottan när jag pekade på den och sa att kisset ska vara där. Barnet satte sig på pottan och kissade! Jag hurrade, klappade i händer, sa ”jaaa, kisset kom i pottan!” Och tecknade samtidigt ”kiss” och ”potta”.  Barnet sken upp som en sol och började själv klappa i händer. När hen ville gå från pottan torkade vi och jag gick för att tömma pottan. När jag kom tillbaka hittade jag barnet småskvättandes på golvet igen. Suck.

Som pricken över i ska jag efter kvällsmaten ta en bild på pottan med barnet i bakgrunden. När jag som bäst står och ställer in skärpan på objektivet så ropar barnet ”bajs!” igen. Denna gång är hen inte bara nödigt utan samtidigt som barnet skyndar sig mot pottan så ser jag två stora bajskorvar på golvet. Det var det där med att inte göra något annat än att ha koll på barnet

Dagens framgångar:

  • barnet har börjat ropa ”bajs!” när det är nödigt
  • barnet har senaste gångerna börjat självmant röra sig mot pottan när det börjat kissa på golvet

Saker jag behöver tänka på:

  • Låta barnet själv ta initiativet till att sätta sig på pottan (mindre press)
  • Att vi faktiskt bara pottränat en dag
  • Att det här skulle vara så otroligt mycket svårare och jobbigare om barnet var ett år äldre.

Svåraste utmaningarna idag:

  • Att låta bli att dammsuga när barnet leker självständigt och golvet ser ut som ett grustag
  • Att banka på kontrollen och lämna över mer ansvar till barnet
  • Att lyckas hålla koll på barnet samtidigt som storasyskonet bråkar

 

Plan för imorgon:

Fortsätta på första steget med naken underkropp och nära till pottan.